Sök
  • Jävelsdotter

Mammor till alla barn




Det var mors dag i söndags. Då ska mammorna firas. Många mammor kan inte firas. Många mammor har inga barn, eller kan inte få barn. Jag tänkte på all världens mammor och det blev svindel och känsla av gemenskap. Tänkte att mammor utan barn är också mammor för vi som vet att ta hand om, vill ta hand om, inte orkar men måste ta hand om. Tänkte på mammor i krig, i flykt, i köer till förlossningsvård, i bilar långt från förlossningsvård, tänkte på den vårdapparat som privatiseras, den vård som byggs på patriarkatets symtom och hälsa, tänkte på mammor som måste gömma sig undan patriarkatets våld. Tänkte på mig själv som mamma - hur ensam jag kan känna mig med fullt ansvar för två och mina depressioner och ångestattacker och instabilt "jag". Tänkte då, som vanligt, på hur mycket jag längtar efter det kollektiva - det gemensamma bärandet. Oavsett om vi är mammor till barn eller mammor utan barn, tillika mammor som är barn uppvuxna utan närvarande, kärleksstinna mammor. Jag tror säkert att också pappor kan känna igen sig i den långdikt jag skrev i söndags och fortsatte med i måndags - för orden, bilderna och känslorna ville inte sluta rinna ur mig. Men genom tiderna har det ändå varit mammorna - i Ukraina är det mammorna som stannar eller flyr med sina barn när männen slåss mot invasionen, ockupationen. Mammor som bär vatten, kroppar, mammor som vill vara i andra kroppar, mammor som kräver en annan värld för sina barn, en annan framtid, men maktmänskorna vill inte höra.


Den här dikten tillägnas alla dom som kämpar.














MAMMOR TILL ALLA BARN

Att vara mamma

till egna barn

till andras barn

till alla barn

Att inte vara mamma

är också ett moderskap

Att bära

hålla

ombesörja

Moderskeppet måste hålla

i alla möjliga atmosfärer

Ibland blir det ändå läck

och inte kunna lyfta

Att vara mamma är en roll

Det är inte sant

Det är inte genetik

Det är en världsordning

En armé

I bergen står vi

Från skogen går vi med våra skyltar och vagnar och ryggsäckar

och vattenflaskor och drömmar

Att vara mamma är att vara barn

och syster till många systrar

ofta förbisedd

i statistik

journaler

köer

När vi ska föda

leva

leda

orka

Det är inte säkert vi klarar oss

Vi klarar oss inte utan varandra

Att vara mamma

är att se barnen först

vilja visa dem världen

men en helt annan värld

Att vara mamma

är att vilja blunda

dra täcket över huvudet

Men det går inte

Vi får inte

förrän barnen - våra, andras, alla -

kan balansera

klättra

koka spaghetti

åka tåg

flytta

fly i säkerhet

somna i trygga rum

Det är inte säkert det blir så

Det är inte säkert de blir lyckliga

Det är inte säkert de blir mätta

Det är inte vårt fel

Men vi skäms

Att vara mamma är att vara akrobat

Rädslan och glädjen försöker hitta varandras händer

men publiken stirrar strängt

i misstänksamma dräkter

Politiker

Läkare

Handläggare

Klarar ni verkligen det här?

Att vara mamma är krumbukter

överrörlighet

ryggont

mossa

matsäck

sockerchock

torka tårar

säga hej då

och hoppas på det bästa

med bläckfisktentaklerna rådvillt hängande

i hemlighet sugande fast

Ta hand om er, säger vi

Var rädd om er

Släppa taget

Hålla avstånd

Längta

Vänta

Ställa in kikarsiktet

och ändå inte se

Lägga örat mot hjärtan

och ändå inte veta

Låta barnen växa i alla väder

Högst upp i slänggungan far de

Längst ner, mot havsbottnen, dyker de

Var försiktiga

Ha roligt

Kom tillbaka

Gå fria

Det är mammornas ord

Mammornas röster i en kör

Våra starka darriga stämmor

i tidernas mäktigaste sång

Den som inte hör

får ingen efterrätt


2.

Att vara mamma är alla årstider

men särskilt sommaren

med skyfall brännsol och vind

Vi kan åska och värma och blåsa på sår

Vi har fickorna fulla med servetter

och handtvätt

Vi är solskyddsfaktor 50

Vi är gummi och hud

Vi är vakna när vi sover och tvärtom

Att vara mamma är att vara hundra systrar från hundra år samtidigt

Hundra platser

med hundra händer att hålla

Vi är ryska dockor

och sovsäckar

Gröt i hela köket

och en svabb som aldrig blir ren igen

Vi har inget behov av renhet

Vi har ingen stolthet

Vi är krigare

och tidsresenärer

Vi har rest längre än alla andra

utan fast track och business class

Drar våra barn genom lera

och fält

Drar våra barn genom taggtrådsstängsel

Ni får inte blöda

Om ni ändå blöder

säger vi förlåt

Det är inte vi som skadat er

men vi skäms

Att vara mamma är att skämmas

för att vi föddes i fel kvarter

i fel världsdel

i fel kropp

Vi säger förlåt förlåt förlåt

under den stekande solen

Vi går mil efter vatten

och när vi äntligen kommer tillbaka

säger vi förlåt igen

Vi har axlar som brottare

Händer som elefanter

Fingrarna är rotsystem

Ur jorden växer våra kroppar

upp och ner

Att vara mamma är att stå på huvudet

Hålla upp taket med hälarna

Vi bär kronor utan ädelstenar

och fåglar i håret

som sjunger så att ni följer oss

Hållande våra blad

som täcker bark och taggar

Det måste vara mjukt

En mamma måste vara mjuk

och jättehård

och ha årsringar runt midjan

Att vara mamma är att ropa

och tappa rösten och

skriva lappar

Älskar er, står det

Vi ska aldrig nånsin lämna er

Aldrig försvinna

Att vara mamma är att lova

Att vara mamma är att ljuga

Allt kommer att bli bra

Vi lovar lovar lovar

I Ukraina

I Afghanistan

I Palestina

I Kurdistan

I bergen

På havet

Under marken

I sängen

På ängen

På de ogenomträngliga fälten

och över alla gränser

Vi ska bli fria och trygga

säger vi

Att vara mamma är en Disneyfilm

mot skräckfilmerna

En saga mot verkligheten

Att skjuta ner bombplan med papperssvalor

Bygga broar av sand

Lova att inte somna före oss mamma

Lova mamma att vi nångång kommer fram

Att vara mamma är att vara ett hem

Att vara mamma är att stoppa om

på den farliga färden

under den mörkaste natten

Att viska

inte skrika

Aldrig avvika

Virka en himmel

en koja

en tröja

en vante

en tumme

Det bidde inte mer


3.



Att vara mamma är att sträcka sig mot andra mammor

Mammor med egna barn

Mammor med andras barn

All världens barn har mammor

Att vara mamma är att vara alla

Ett ekande sjungande ropande viskande vyssjande vi

Vi med käftar som krokodiler

och näbbar som skrattmåsar

Vi med klor

och tassar utan trampdynor

Vi är tandlösa

Maktlösa

Vi är förebilder

Vi har tålamod

och klister

så det inte brister

Så vi inte förnuftet mister

Att gå på nålar

Gå på tå

Gå på

Försöka att nå

Vi är tiden i gåtan

Klockans visare och tickandet

Väckarklockan och växandet

Vi säger: Vad stora ni blivit

Ligger med knäna i jorden

för här ska planteras

Nya små kroppar blir knoppar slår ut

Den eviga solen

bränner våra axlar

Ser huden förändras

Den hänger lösare

Det får inte synas att vi åldras

Bara på barnen får det synas, och sägas:

Tänk så gamla, så redan

Att vara mamma är att gå baklänges

och minnas att vi glömt

Vad var ert första ord?

När kom er första tand?

När sårade vi er den allra första gången?

Har ni glömt eller ligger det lagrat

När ska det spricka ut och bli sårigt

Ska vi nånsin kunna torka bort allt det som blev fel som vi torkar era tårar tvättar era skrubbsår med sprit och fläckar med klorin

Tvättar bort våra sura miner

Nu ska vi vara nu ska vi vara snälla

Att vara mamma är att sudda ut

Att tala t y d l i g t

Så ni förstår vad vi m e n a r

Vi kanske aldrig lärde oss att stå på egna ben

och sen ska vi lära er gå

Vi kanske aldrig lärde oss självomsorg och sen ska vi säga

Var er själva

Gör ert bästa

Vi kanske inte lärde oss vad vi behöver och sen ska vi veta era behov

Tar fram vår uråldriga medicinväska

Lösgör våra bortglömda minnen

Hux flux och abraka dabraka

Att vara mamma är att kunna vägen

Att veta var världen tar slut

(men inte när)

Att vara mamma är att vara famn för smått och skadat

även om vi aldrig lärt oss älska oss själva

Det ska komma naturligt

som att föda

och amma

med mjölkstockning

och stygn

Vi sjunger:

Kärleken är evig

När vi är tillsammans

Att vara mamma är att vara löjlig

och ha fjärilar i magen

Myror i benen

Hälarna mot taket

Åska under pannbenet

Vett och äkthet och hjärtklappning

Att vara mamma är svindel

Bilarna kör så fort

och trösklarna är så höga

och vägen så lång

och gränsen så diffus

och länderna sluter sig

Och osten har blivit så dyr

Och kläderna krymper

Och magsäcken

Hoppet

Fast ni finns där

Fast ni gör all skillnad

Vi säger det

Det är sant

Vi kommer att stå kvar tills den sista stormen

Den sista sommaren

Vi kommer att stå som träd

och armé och hejarklack

och bläckfisk

Vi kommer att dyka i och fånga upp er

även om vi inte kan simma

Att vara mamma är att ha grodfötter och gälar och simhud mellan fingrarna

Att vara mamma är att bemästra krigen och svälten och förlossningsdepressionen

Att vara mamma är att vara förberedd

Att hålla fanorna högt

och inte sparkas ner av poliser och hästar

Hästar bor i hagen

Barnet bor i magen

Fred är i världen

Barnen kommer först


Och det är sommar

Och det är grönt

Och det är saft

Och det är skönt

Och det är parasoll

över era sköra huvuden

era tunna hudar

Vi säger

Ingen kommer göra er illa


Och det blir kallt

Och det är höst

Och vi klär på

Och kramar tröst

så långt in som vi bara når

in i era hjärtan som slår

och slår

Vi säger

Det kommer att bli vår

Vi säger

Sov intill om ni fryser

Min filt är din


Att vara mamma är att vara kropp

Att glömma bort gränserna

Att minnas dem

och rysa till

Att trä Sonjas kofta över det lilla livet

innan vi själva sätter oss i säkerhet

Vi kan det här, säger vi högt till varandra

Innan vi faller mot varandras axlar

som dominobrickor

Vill ni höra gonattvisan en gång till?

Kling klang klockan slår

Stig ut och plocka mossa

Dagen lång och magen trång

Och lite mat i påsen

Aspen bad mig löpa löpa

Linden bad mig vila

Björken lovade mig kvast när kvällen skulle bliva


Att vara mamma är att sjunga

Vi är de som sjunger våra barn till sömns

Era mardrömmar väcker oss

Era mardrömmar skrämmer oss

För era mardrömmar liknar våra

Men vi får inte berätta för mycket om vad vi vet, vad vi sett, vad vi känt

Att vara mamma är att bära hemligheter

och mörker

och ett ljus så starkt att det kan blända

Om nätterna vakar vi vid elden

Vi får inte slockna

Om nätterna tar vi fram kartorna

Kalendrarna

Vinet

Tinder

Kniven som slipas

Fotografierna

Vi räknar förnödenheter

Vi ser rätt in i världen

Den har mörka ögon

Brasan sprakar okontrollerat

Sprider sig till det torra gräset

Den djupa skogen

Vi ser troll, Riddar Kato och Katla

Vi är i verklighetens epicentra

Vi står inte ut men måste

Vi har kängor med stål över tårna

Att vara mamma är att släcka eldar

och slåss

mot döden, drakar, demonerna inom oss

När röken skingras ser vi maskhål i rymden

Vi vet att tid och rum är sammanbundna, samma

Vi vet att information sparas

Att vi lämnar spår

på gott och ont

När ni vaknar igen står vi redo

Vi står på rad genom tiden

Århundraden bakom och i oss

Alla dessa somrar och klätterväxter

Bersåer med kaffe och dopp

Vi sätter lock över saften

Sjasar getingar och gränspoliser


Att vara mamma är att hålla ihop

Hålla ut våra armar runt jorden

Vi är inte ensamma

Vi myggdräpare

Gränsöverlöpare

Frihetskämpar

Vi broderar in era namn i väven

I Einsteins rumtid utan slut

Sätter spaden i mullen

gräver upp de största stenarna

Bereder plats för er

att leva lyckliga alla era dar


Men ska jag säga

Akta dej för eld och djupa vatten

Spring aldrig aldrig bort från mig

I den svarta natten













Låtcitat:

Nu ska vi vara snälla - Karl Gerhard

Kärleken är evig - Lena Philipsson

Kling klang klockan slår - Trad. (från svensktalande delar i Finland)

Mitt lilla barn - Jojje Wadenius/Barbro Lindgren

Fotot på barnens ryggar taget av Izabela Urbaniak





109 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla