Jävelsdotter fick ett uppdrag av Queers mot kapitalism att skriva en önskelista inför det nya året, och den blev så här (läs gärna högt, för varandra):
UTOPISKT NYTT ÅR
En elegi och en kampsång
Every daring attempt to make a great change in existing conditions, every lofty vision of new possibilities for the human race, has been labelled Utopian.
Emma Goldman
Tror inte på tomten, tror inte på Gud, och inte på Ulf och Jimmies gäng
Tror inte på partipolitik och inte på Johan och Ebba och presstalesmän
Tror på Heidi Fried, Sylvia Rivera, tror på kvinnorna i Iran och i YPJ
Tror på dragqueens som läser sagor för barnen och på lucior som är hen
Tror inte på fundamentalister, rasister, fascister, nazister
Och jag menar det som fakta, för inget de säger är på riktigt
Jag menar det som rädsla, äckel, skräck och sorg
För att de vägrar att erkänna, inte kan känna, vad som är viktigt
Tidöavtal, decemberavtal, när priviligierade plötsligt inte kan andas
Skatterna sänks för de som redan har, det är samma gamla repiga sång
Så urholkande farlig, och när Ulf trycker diktatorns hand, ska vi inte vara rädda?
Nassar krälar ur sina gryt, kultur ska reduceras, ska tiden ha sin gång?
Vi har varit här, vi har varit med, vi har aldrig varit med om just detta
Jämföra med andra länder, tider: vad ska vi önska oss i jul?
Städer som lyses upp av dyr belysning, snön knarrar under kängan
Barns önskningar på kylskåpet: mamma vad rimmar på jul om inte kul?
Klausul, modul, somnambul, ful, jag är så trött på att hitta orden
Kontroller, räder, utvisning, utrotning - så talar en SD-poet!
Orden blir våld och rösten höjs i ett triumferat “äntligen”, för vem?
Vill inte skriva att “vi går sönder”, jag tror inte på trasig kollektivitet
Tror på ord som annekterats, som frihet, säkerhet, solidaritet
Tror på att ta våra ord tillbaka, för ord blir kropp, och kropp har händer
Kvinna liv frihet, ingen är fri förrän alla är fria, och no pasarán
Det finns rörelser, det finns revolution, i så många stängda länder
Men här: Där vi är: Och tror att vi är säkra, stearinljusen brinner
Önskningar, blir de uppfyllda? Tomtar kommer i olika mundering
Det som är sant det slant, det vinterslinter, också barnen vet
Blockering, dränering, maskering, posering, statuering
Vem blir kvar? Vad blir kvar? Att bestämma över ohörda liv
Låt bli, låt mig vara, låt oss vara, låt ingen förstöra de vi är
Orden slinter, vinterslänten, vi faller, famlar, med allt vi behöver
(Att få leva utan skräck är allt vi begär
När är det här helvetet över?)
Räcker orden, räcker handen, fångar upp, du: Vi är här!
Upp från snömodd, ut ur dimma, skymningen kommer från höger
Vänsterextremister kallas vi, vi som fortsätter slåss för livet
Medmänsklighet förhandlas, resurser läggs på att trötta ut
Det vi trodde var självklarheter kan - är ni galna? - tas för givet
Våra brott skrivs upp i fetstil på högerns långa lista
Bort med oss som inte bidrar till den kapitalistiska strukturen
Vi sjuka, otrygga, fattiga, bråkiga, vi som trotsar alla normer
Vi räds inga ruiner, och lägger ingen sten på den fascistiska muren
Vi som bär många nya världar i våra ledsna, arga hjärtan
Vi som bär varandra troget, stadigt, fast våra kroppar kanske värker
Vi som ser livsöden och mod i de främlingar som vi möter
Det är vi som är det här samhället, ett som inte stöter bort men stärker
Vi har en önskelista redo, och högst upp står fascismens fall
Med den faller patriarkatet, klassklyftor, gränser mellan dom och oss
Låter det naivt? Vill ni inte lyssna? Vi har levt och lever många liv
Vi vet hat och hot, vet halkan, fallet, handen, vet vad det är att slåss
Nej nu blev vi visst våldsbejakare igen, men vem sitter på alla vapnen?
Bekämpa gäng med hårda tag, dra in tillstånd, sätta nassar på kulturen
Det vi samlar på kommande år är kärlek, omsorg, motkraft, mod
Samlar samman våra olika styrkor, hittar vägar ur strukturen - som Furuviksdjuren
Nu sköts de kallblodigt ner, för sin förvirrade frihetslängtan
Att kräva en öppnare värld kan vara förenat med dödlig fara
Att inte veta var en ska ta vägen och var en får släppas in
Och bli jagade av dom som vill förstöra ens innersta, fria vara
Jag tror på kurder, systrar, kvinnor, liv, frihet och revolter
Jag tror på flickor, hjältar, civilkurage och queer över hela världen
Jag tror på kollektiv kamp, nya sånger och slagord på alla murar
Jag tror på alla oss som inte tror på urval och kalkylerbara värden
Vi vill inte vara här, i denna fälla, men här är inte där vi måste vara
Här kan bli ett annanstans, där vi gemensamt kan bära och ansvara
Ensamma strider och förluster bye bye, det står också på vår lista
Brista, drista, gnistra, vi delar röster, rörelse
och de här orden blir aldrig de sista
